När jag mår dåligt skriver ja dikter
Den här skrev jag för flera år sen när
jag satt vid sängen och såg på det underbaraste
så skör men ändå såååå vacker
Tårarna strömmade ner för kinderna och
jag undrade hur det skulle bli när hon flyttade
hemifrån.. Det vet jag nu, Det bästa skulle vara
att hon flyttade hem igen. Det va lugnare
och Nattis hade en trygghet.. Vart är tryggheten
idag... Jo hon kommer varannan vecka...
Såååå svårt att va Mamma till ett funktionshindrat
barn och veta att att någon annan som inte vet de
innersta känslorna mellan mor och barn tar hand om henne..
Banden mellan ett funktionshindrat barn och
en mor går aldrig av hur än man försöker
Men en assistent kan klippa av banden när helst hon vill.
Mor är rösten som våra barn inte har.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar