Mor o jag åkte sen till kyrkogården i Penningby för att sätta några blommor i minneslunden till min älskade far dom försvann för 10 år sedan. När vi åkte hem kom en stor turistbuss på den smala vägen.. Jag skrek för jag ville inte backa mitt stora åbäke.. Men det gick bra i alla fall..
Fikade hos mor innan jag gick hem för att hämta doggarna för en långpromiz med Zimba o mor.
Här är lite bilder :) :)
Åh så fin gravsten! Älskar den sången. Sjöng faktiskt den på ett bröllop en gång :) tycker det är mysigt att Elliot har fått ett av sina namn av sin morfar Sune, dom är nära varann fast dom inte träffats. puss på dig finaste thina!
SvaraRadera